Bara en bråkdel av de 1.814 seminarier som genomförs av 930 arrangörer i Visby under Almedalsveckan bevakas av på ön närvarande närmare tusentalet journalister. Och av denna bråkdel som kan glädja sig åt massmedial närvaro är det i sin tur bara ett fåtal som röner publicitet, ära och berömmelse…
Så vad handlar alltihop om?
Jo, politikerveckan är ett gigantiskt sommaruniversitet för tusentals samhällsintresserade som tar tillfället att bygga på och fördjupa sina kunskaper i angelägna ämnen. Detta spring från seminarium till seminarium har inte särskilt mycket att göra med att det råkar finnas hundratals journalister i omgivningarna. Däremot handlar det om att det finns ännu fler folkbildare på plats, föredragshållare, debattörer och panelexperter, som berättar om sådant de begriper sig på och vill få gehör för. Och som ”almedaleniterna” vill få sig till livs.
Också mediefolket (hittills har 613 journalister föranmält sig, men det blir åtskilliga fler i takt med att de kliver av flygplan och färjor i Visby) ser seminarieutbudet som möjligheter att skaffa kunskaper och få uppslag till artiklar och reportage det kommande året. Och de passar förstås på att knyta kontakter med experter och företrädare för organisationer, företag, kommuner, regioner, myndigheter, folkrörelser, fackförbund, tankesmedjor och politiska partier, kontakter som kommer väl till pass när nyhetsjakten sätter fart igen efter sommarstiltjen.
Men så klart att politiken finns där som överordnad allt det andra. Samtliga partiledare utsätter sig för granskning genom att hålla sina Almedalental, de åtta föreställningar som råkar vara de enda eventen i själva Almedalen, alltså den park nära havet där allt började med att Olof Palme 1968 stod på ett lastbilsflak och höll ett mer eller mindre improviserat tal för några hundra sommargotlänningar.
Att partiledarna är där gör politikfesten bredare och mer angelägen även för de som inte är på Gotland denna vecka. Deras tal bevakas och återges i medierna, partiledarna granskas och bedöms och försöker efter förmåga få genomslag för sina hjärtefrågor. Vilket ju är som det ska och i långa loppet bra för medborgarna och deras möjligheter att bedöma och välja – vilket är bra för demokratin.
Men OK, ett inte obetydligt antal av alla ”almedaleniter” är på plats allra mest för att det är ett stort party och för att få träffa gamla polare från rikets alla hörn. För att ha kul. Även journalister passar på att svänga en bägare i kvällslyktans sken, på de överfulla krogarna, och i den galna trängseln på Visbys trånga gator och gränder.
Inget fel i det heller.
Nu hoppas jag bara att vi får fullsatt på våra tre seminarier i LO-centret på restaurang Hamnplan 5, onsdag, torsdag och fredag. Läs mer om dem här.
Och är du i den gamla Hansa-staden just då så ser jag inget fel i att du dyker upp, vare sig du är journalist eller ej. Välkommen!
Ove Andersson