Man trotsar inte ostraffat mediemakten. Den som inte snällt följer mediedrevets krav att avgå måste räkna med fortsatt, hårt vinklad och grällt färgad bevakning med intensiv jakt på i stort sett vad som helst som kan användas för att hålla liv i spekulationerna om avgång. Drevet blir lågintensivt. Men det är fortfarande ett drev.
Vilket är vad som just nu pågår mot Håkan Juholt.
Ibland blir effekten något komisk, som när Expressen låter en tidigare pressansvarig på Attendo – ett riskkapitalägt vårdbolag med samma renommé som Carema – kräva Juholts avgång. Sannolikheten är stor att den sortens angrepp snarare stärker Juholts ställning i partiet.
Ibland handlar det om att förvandla en fjäder till åtminstone en halv hönsgård. Som när Expressen meddelar att nu påstår Juholt att skolsegregationen i Sverige är värre än i USA. Och det är fel, säger Skolverket.
Om man läser vad Juholt faktiskt sagt så är det att skolsegregationen i Sverige nu är på samma nivå som i USA, kanske t o m högre.
Grunden för hans uttalande är den s.k. PISA-studien avseende 2009. Så här står det i den svenska huvudrapporten, utgiven av Skolverket:
”Enligt resultaten från PISA 2000 lyckades svensk skola utjämna de socioekonomiska skillnaderna mellan eleverna bättre än de flesta andra länder, men nu spelar elevens bakgrund större roll för elevernas resultat i Sverige än genomsnittligt i OECD. Den svenska nivån är 2009 densamma som för Tyskland och USA, länder som tidigare inte varit jämförbara med Sverige.” (”Rustad att möta framtiden?” Rapport 352, Skolverket 2010, sidan 135)
Om man skriver att den ”den svenska nivån är densamma som för Tyskland och USA” är det väl detsamma som att vi ligger på samma nivå som USA, eller har jag missförstått något?
Juholt retoriska tillägg, att vår nivå nu kanske till och med är högre än USA:s, kan jag för all del tycka är onödig. Har man starka faktaargument på sin sida behöver man inte förstärka dem med antaganden.
Men det är en smaksak. Och Juholt uttrycker alltså bara en förmodan. Och antaganden gör politiker (och alla vi andra) rätt ofta, utan att kvällspressen ser sig föranlåten att ringa myndigheterna om det.
Dock blir jag litet bekymrad när Håkan Juholt, med i och för sig begriplig irritation, säger till Expresens reporter att en partiledare kan inte vara kameral och stå och läsa innantill på lappar varje gång han säger något.
Nej, förstås inte. Men ett vänligt råd – och jag menar vänligt, inte ironiskt – till Håkan Juholt är att inse att allt han säger just nu fingranskas, på jakt efter något aldrig så litet som kan övertolkas och lyftas till en spekulativ rubrik.
Så det är klokt att vara noga med både formuleringar och fakta, och se till att minneslapparna sitter ordentligt inne i huvudet i stället. Det finns betydligt viktigare saker för både Juholt och socialdemokratin att ägna energi åt än tjafs om Expressens övertolkningar av små retoriska grepp, som det går lika bra att klara sig utan.
Anne-Marie Lindgren