”Vinstvarning!”, är namnet på Arbetarrörelsens Tankesmedjas rapport nr 18, som diskuterar frågan om privat vinst ska vara tillåten i skattefinansierade verksamheter. Den här rapporten är en uppföljning av Tankesmedjans rapport nr 8, ”Ta tillbaka demokratin!”. Här läggs tonvikten specifikt vid frågan kring vinsten som styrmedel. Och här beskrivs hur ägarstrukturerna ser ut i de stora välfärdskoncernerna, som tjäbnar sina pengar i den skattefinansierade sektorn.

När skattefinansierade verksamheter drivs i privat regi, ska det då vara möjligt att ta ut vinst på verksamheten? Den här rapporten “Vinstvarning!”  granskar begreppet vinst, vad som skapar vinst och vad som skiljer villkoren för vinst inom den skattefinansierade sektorn från villkoren på den privata marknaden. Rapporten går igenom erfarenheterna av de senaste decenniernas privatiseringar och jämför dem med de syften, som ursprungligen angavs.

Rapportförfattaren Anne-Marie Lindgren följer med “Vinstvarning!” upp sin tidigare rapport Ta tillbaka demokratin! (2009) om privatiseringar – men lägger här tonvikten specifikt vid frågan kring vinsten som styrmedel.

I rapporten ”Vinstvarning! – Ska privat vinst vara tillåten i skattefinansierade verksamheter?” skriver Anne-Marie Lindgren:

Privatiseringarna har, mer allmänt, tillfört en del goda idéer till den skattefinansierade sektorn. Det finns många välfungerande privata verksamheter och det är troligen sant att en del av de förändringar som inom de offentligt drivna enheterna inte skulle blivit av, om man inte mött konkurrens från enheter som organiserades på andra sätt. Offentliga institutioner har en inneboende trögrörlighet, som ibland mår bra av att få en förändringsskjuts utifrån. Samtidigt är det också sant att det är ganska litet av verkliga alternativ, i meningen helt annorlunda verksamheter, som de privata företagen medfört; det handlar i huvudsak om vissa variationer på samma tema. Men också sådana mindre variationer kan naturligtvis ha betydelse.

Huruvida detta verkligen förutsätter att de privata verksamheterna också får ta ut vinst är, i sig, en öppen fråga. Konkurrens och goda idéer kan man få även av icke-vinstdrivande privata initiativ (ideella organisationer, kooperativ, stiftelser, etc). Om det är tillräckligt för att nå det man vill med valfriheten är förstås omöjligt att svara på. Men om man vill ha in exempelvis lokala småföretag, eller entreprenörer med egna idéer, är det svårt att totalt utesluta rätten till vinst. I dagens läge, där huvuddelen av de privatiserade offentliga verksamheterna drivs av vinstdrivande företag, är det antagligen praktiskt ogörligt att införa ett vinstförbud; det skulle skapa för stor oreda i systemet. Däremot kan man naturligtvis överväga möjligheten att, på samma sätt som i flera andra länder, ha spärrar för hur mycket som får delas ut i vinst.

Men man bör avmystifiera vinstbegreppet och betrakta det mer realistiskt – i vilket ingår insikten att det inte alltid, och inte självklart, får positiva effekter. Vinst kan skapas med fel sorts metoder, alldeles särskilt om man har ersättningsregler som direkt uppmuntrar till det. Det är rimligt med vissa spärrar, exempelvis i form av kvalitetskrav såväl vad gäller verksamhet som arbetsvillkor, och det är nödvändigt med löpande kontroller och större insyn. Detta inkluderar också bättre skattekontroll ­– och kräver kanske en särskild bolagsform för privata skattefinansierade verksamheter.

Hämta hela rapporten i pdf här: vinstvarning