FREDAG 19 MARS 2010: Det riktigt allvarliga med subventioner av typ RUT är att de urholkar det skatteunderlag, som redan är skakigt, som behövs för de grundläggande samhälleliga åtagandena inom vård, skola och omsorg. Enbart avdragen för hustjänster kan i år beräknas kosta 10 miljarder kronor, kanske mer – för med ett växande intresse för sådant som städning och barnvakt kan slutsumman mycket väl rusa i höjden, skriver Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgren i VECKANS ANALYS där hon lyfter fram ett exempel där föräldrar får göra RUT-avdrag för att hyra barnvakt, som hämtar barnen på förskolan klockan 3.

En av Stockholms lokala gratistidningar – Vi i Vasastan – berättar om det nya barnvaktsföretaget, som vuxit fram i RUT-avdragets spår.

För 156 kronor i timmen, som blir utgiften sedan RUT dragits av, kan man hyra en barnvakt, som hämtar barnen på förskolan klockan 3, för att underlätta för de föräldrar som jobbar till 5. Jamen, varför ska barnet hämtas redan klockan 3???

En möjlig förklaring, enligt folk som jobbar inom förskolan, är att barngrupperna numera är så stora att både barn och personal börjar vara rätt slutkörda framåt 3-tiden. Och att det följaktligen finns ett visst tryck på föräldrarna att hämta tidigare. En koll på Stockholms stads hemsida visar att gruppstorlekarna numera ligger kring 5,5 barn per årsarbetare, och det är onekligen rätt mycket. (När jag hade barn på dagis låg gruppstorleken kring 3, och jag minns upprördheten när den började växa till 3,5…)

Så det faktum att staden inte anser sig ha råd att hålla tillräckligt med personal på de barnstugor man enligt sin egen förskoleplan har så fantastiska ambitioner med leder alltså till ett växande tryck på skattesubventioner för att barn inte ska behöva vara där så länge! Ekonomiskt sett blir det rätt märkliga konsekvenser, när efterfrågan på de här barnvaktstjänsterna, och därmed kostnaderna, börjar växa.

Låt oss utgå från en förskola med 36 barn, en ganska vanlig storlek. Om alla föräldrarna låter hämta just sitt barn tidigare en gång i veckan – kanske enligt ett rullande schema, så att man varje dag får ner barngruppen med 6-7 barn efter klockan 3 – och alla anlitar barnvakt 2,5 timmar, så innebär det en subventionskostnad för staten med ca 14.000 kronor. På en månad gör det 56 000 kronor.

För det kan man anställa 1,5 förskollärare. Eller två barnskötare.

Vore det inte vettigare att använda dessa pengar – som samhället i någon form ändå för stå för – till att utöka personalen på förskolorna? Och med det förstärka möjligheterna att leva upp till ambitionerna i förskoleplanen under hela föräldrarnas arbetstid?

För det är faktisk en av idéerna med barnomsorgen – att föräldrar lugnt ska kunna lämna sina barn och veta att de har det bra, under den tid föräldrarna är på jobbet. Föräldrar ska inte tvingas till egna kompletterande lösningar under en del av denna arbetstid, därför att barnomsorgen i praktiken inte fungerar hela denna tid.

Det här visar samtidigt på hur konstiga effekterna blir, när man inför skattesubventioner enligt fritt personligt val utan att relatera det till effekterna för samhällsekonomin i övrigt. Och på riskerna med ett system där man – av skattesänkarskäl – väljer att låta de offentliga tjänsterna försämras, samtidigt som man via skattesubventioner öppnar möjligheten för den som har pengar att kompensera det med egna tilläggstjänster. Och där subventionen, vartefter allt fler börjar utnyttja den, ytterligare urholkar underlaget för de ursprungliga tjänsterna.

Det sjukaste i hela den här historien är dock det enkla faktum att själva subventionen inte alls behövs för att göra det ekonomiskt möjligt för de välavlönade invånarna i Vasastaden att köpa barnvaktstjänster!

Företagets pris är 311 kronor. För den som kan utnyttja RUT-avdraget blir alltså kostnaden 156 kronor. Barnvakten får en timlön på 100 – 110 kronor. Med sociala avgifter blir kostnaden vid en timlön på 100 kronor inte fullt 132 kronor. Om barnvakten är under 26 blir det 116 kronor. Är timlönen 110 kronor kommer man upp till 145 kronor (eller 128 för en ungdom).

Klarar man att betala 156 kronor, klarar man rimligen även dessa lägre kostnader!

RUT-avdraget finansierar alltså inte själva barnvaktstjänsten. Det betalar administrationen av barnvakternas löner och sociala avgifter, hanteringen av beställningar och schemaläggning av personal. Samt, gissningsvis, ersättning till företagets ägare.

Om näringsministerns förslag om bidrag för hundpromenader o dyl kan vi säkert emotse fler förmedlingsföretag av det här slaget. Men ärligt talat, är det den mest angelägna näringspolitiska satsningen?

Det riktigt allvarliga med den här typen av subventioner är att de urholkar det skatteunderlag, som redan är skakigt, som behövs för de grundläggande samhälleliga åtagandena inom vård, skola och omsorg. Enbart avdragen för hustjänster kan i år beräknas kosta 10 miljarder kronor, kanske mer – för med ett växande intresse för sådant som städning och barnvakt kan slutsumman mycket väl rusa i höjden. Även om varje hushåll enskilt inte får så stor subvention, blir det mycket, när ett stort antal hushåll använder sig av den.

Skattesubventionerna måste vägas mot andra krav som ställs på den offentliga sektorn. Att öka personaltätheten i barnomsorgen är viktigare än att subventionera företag som förmedlar barnvaktstjänster som folk uppenbart klarar att betala själva.

Inte minst är det viktigt att ta fram resurser till de växande behov som finns av barnomsorg utanför vanlig kontorsarbetstid. Allt fler, särskilt inom LO-yrkena, har arbetstider både kvällstid och nattetid. Det är jobb som samhället – och konsumenterna – efterfrågar, och som måste skötas. Det är självklart att barnen till dem som svarar för dessa viktiga jobb ska ha samma rätt till trygg och bra omsorg när föräldrarna arbetar som de grupper som jobbar dagtid.

Men, kan man tillägga, avdraget för hustjänster erbjuder ingen lösning på det problemet. Det handlar om för många timmar per vecka för att den enskilda familjen – ens med detta avdrag – ska ha råd att betala kostnaden på egen hand.

För alla de som sitter mitt uppe i detta problem måste talet om subventionerade hundvakter kännas som rena förolämpningen.

Anne-Marie Lindgren
utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja